Att leva med kroniska tillstånd som allergi, diabetes, epilepsi eller astma påverkar hela familjens vardag. Problemen är inte bara praktiska – de är också emotionella och sociala.
Extrem psykisk press: 74 % av föräldrarna drabbas av depressiva symtom efter att barnet fått en diabetesdiagnos. (Whittemore, 2012)
Klinisk ångest: Upp till var tredje förälder (22–33 %) till barn med diabetes eller epilepsi lider av kliniskt betydande ångest. (Pinquart & Shen, 2011)
Maktlöshet i andras vård: Den största stressfaktorn är oron för akuta situationer när barnet är i skolan eller hos andra som inte kan hjälpa till. (Marklund, 2006)
Hög risk för ohälsa: Barn med kroniska diagnoser har 2–3 gånger högre risk för psykisk ohälsa än sina friska jämnåriga. (Pinquart & Shen, 2011)
Social isolering: Var fjärde barn (25 %) med matallergi har upplevt social isolering eller uteslutits från gemensamma aktiviteter. (Bollinger, 2006)
Begränsad frihet: Barns självständighet och livskvalitet sänks ofta på grund av att vuxna runt omkring är rädda för att agera vid nödlägen. (Särnblad., 2019).
